Mycket missnöjd! Stor byråkrati och mycket "nej" och "så får du inte göra" än arbete. Allt strular.
Svar från företaget
Hej Christoffer, Vad tråkigt att höra att du upplevt oss på det här sättet. Det är långt ifrån den upplevelse vi vill ge och hur vi vanligtvis arbetar tillsammans med våra
Hemskt! Sovjetisk vinterattityd här också?!? Här får jag inte den hjälp jag behöver. Jag har nackproblem i ett halvpr som inte går birt och allt jag hör här är bokade tider och mer bokade tider och …
Recension av Infomentor Infomentor, er så kallade tjänst är ett haveri. Systemet spottar ur sig obegripliga felmeddelanden som inte är skrivna för användare utan för tekniker – och …
Infomentor Review Infomentor, your so-called service is a disaster. The system spits out incomprehensible error messages that are not written for users but for technicians – and yet the technicians manage to be slow, passive and inefficient. It is not only poor service, it is a mockery of the users. That you manage billions of taxpayers' money and yet deliver a chaotic, unprofessional system is scandalous. This is not only poor service, it is a system failure that shows a total lack of respect for users and the management of public funds. Infomentor, you have failed on all fronts.
Very unsuccessful. No solar parks are being built here. No charged batteries. No wind turbines. No concrete solutions. Instead, only words are being produced — preferably in capital letters, preferably with exclamation marks, preferably on recycled paper. It is as if the climate were a poetry competition, where the one who writes the most slogans wins. The organization seems to have confused activism with active writing. They call for change, but do not build bridges. They demand action, but deliver obstacles. It is like watching someone protest against fires by lighting more candles — to “raise awareness.” And while the world needs an energy transition, we instead get energetic campaigns. While society needs solutions, we get loose-leaf systems of lists of demands. It is a climate fight that seems to believe that carbon dioxide can be scared away with strong formulations and moral pointers. In short: nothing is being produced here other than climate footprints from printed matter, conference trips and bureaucratic complications. It's like watching a fire department refuse water — but happily give speeches about how wet water is.
Nej tack för din dyra och inte öppen källkod. Programvarulicenser? För så dyra och lågpresterande mjukvara. Dessa Office-programuppgradering för att fungera sämre!
Mycket misslyckat. Här byggs inga solcellsparker. Inga laddade batterier. Inga vindkraftverk. Inga konkreta lösningar. Istället produceras enbart ord — gärna i versaler, gärna med utropstecken, gärna på återvunnet papper. Det är som om …
Svar från företaget
Hej, tack för att du delar dina tankar – vi uppskattar verkligen att du engagerar dig och berättar hur du upplever vårt arbete.
Helt misslyckat! Elektronikmonopol!
Svar från företaget
Hej Christoffer! Så tråkigt att du inte är nöjd med din upplevelse hos oss. Du får gärna maila in
Missnöje. Vilken oseriös oservice! Barn försummas samtidigt som barnläkaren hittar på sjukdomar. Och det går inte att påpeka felet. Försöker man prata inom medicin och analysera diagnosen, kommer de alltid med sina bemötande. Och de lyssnar …
Det var en gång en socialdemokrat, en sverigedemokrat och en talman som skulle tävla om vem som kunde vara inne i grisstian längst. Socialdemokraten började, men efter en minut kom han ut och sa: …
Mycket besviken på ett enormt oservice. Riktigt missnöjt. För flera år sedan var det här en riktigt vårdcentral som tog patienter på allvar. Nu? Nu får vi en sovjetisk vinterattityd och ingen verkar bry sig. Inte ett dugg.
Svar från företaget
Hej Christoffer! Tråkigt att höra! Skulle du kunna höra av dig till info@brommahlm.se med en lite utförligare förklaring om vad som hänt? Vi kommer i så fall att följa upp detta.
Otroligt missnöjd och frustrerad på vilken oservice detta är. Barnakuten. Köer ringlade som flera stillastående ormar. Långa köer. Sovjetiska köer. Köer som lika gärna kan gå hem till Moskva! Läkare är otroligt likgiltiga till livshotande skador samtidigt som lidandet fortsätter!
Hear and be horrified, O people of this kingdom, for a great shame has befallen our ancestral child care. In the preschools, where the little lives were once refreshed with bread, milk and butter, now only a piece of fruit is served – yes, not even a whole banana! – which is shared fraternally between seven, as if they were the starving disciples around the last supper. The source of this poverty is not crop failure, nor plague or war, but a company named Hagvidson, whose gentlemen and ladies in management seem to have greased their lips with gold and paid themselves many millions, all under the pretext of “making care and education more efficient. But notice: where the staff forgo their own food so that the children can slurp down a couple of spoonfuls of porridge, there the owners sit full and content, counting their silver coins with such dexterity that you could think they were taken from Satan's own money changer. A third of a slice of cheese on a loaf of bread, they say. A quarter of a banana for each table, not children, but tables! Here it would be better to serve them nothing at all and instead let the children call on the Holy Spirit to satisfy their stomachs, because that would at least be more honest than this stingy prank. Oh, what would Mother Anna in the croft say, she who kept four children and a rooster alive for thirty winters with rolling porridge and boiled herring? She would have spat in her fist, raised her ladle to the skies and slammed it into the forehead of every profit-hungry director who laid the kicking knife over the table of children's food. Nor is this famine driven by external threats, such as war or frost. No, this hunger is a conscious endeavor, constructed in accounting books, where each child has been reduced to a cost item to be cut – like a flabby piece of ham in a package that was never quite enough. It resembles the spirit of the Holodomor, albeit not in scale but in principle – then as now the innocent are sacrificed for the sake of the great plan. Then it was the wheat that disappeared. Now it is the children's lunch. From now on, Hagvidson may be mentioned in the same breath as other horror examples of when greed has been allowed to flourish without restraint. Boycott! I shout, and that loudly, for he who saves on the children's food but not on his own means of pleasure is not worthy of calling himself a caregiver, but should instead be regarded as a robber baron in pedagogical disguise. There will come a day when these children grow up, remember their shared childhood, and ask: “Mother, why did I only get a slice of cheese and a drop of milk, when Hagvidson’s house shone with gold?” And the mother will answer: “Because they held the profit sacred, but not you.” God help us. But for now: do not touch your children with Hagvidson – unless you wish that they will fast like monks, but without either meaning or blessing.
Service totalt misslyckad! Här fungerar ingenting. Utskrift blir kaos. Hemskt. Misslyckad.
Konsumtionens nya diktatur – med vapen riktade mot de fattiga Vi trodde att världens mest brutala diktaturer fanns i länder som Nordkorea, …
Hör och förfasen eder, I folk av detta rike, ty en stor skam har drabbat vår fäderneärvda barnaskötsel. I förskolehusen, där de små liven fordom vederkvicktes med bröd, mjölk och värn, serveras nu blott ett fruktstycke – ja, icke en hel …
Missnöjd, ja – och därtill djupt förbittrad. Hur kunde det komma dithän? Timmen var strax efter nio och tjugofem, och jag var kallad till möte halv tio. …
Ett konstgjort oår Det var inte torkan som kom. …
Elon Musk – denne tidens profet för framtidens maskiner. Han lovade oss visioner, världar utan utsläpp, himlafärder till Mars och bilar som tänker åt oss. Men vad återstår, när visionerna kraschar mot vardagens verklighet? …
Det finnes ett land, ej i sagan, ej i dystopins värld – men här, bland oss, på denna jord. Ett land där företag ej blott får, utan förväntas, handla med människors privata uppgifter. Där varje medborgares personnummer, inkomst och …
Svar från företaget
Vi förstår att frågor kring personlig integritet och offentlig information kan väcka starka känslor. De uppgifter som visas via våra tjänster är offentliga och regleras av lagstiftning, vi följer alltid de ramar som finns. Om du har
Oj då, säger jag, byggnaden brinner där borta, brandbilarna rullar sakta, mot brandstationens porta. Men när de såg drakelden, den stora, glödande spisen, …
Ytterst missnöjd på myndigheter som inte riktigt uppför sig på rätt sätt. Här går verkligen mutor. Och försöker man avslöja och anklaga för mutbrott, ja då får man själv förtal som straff. Eller annat godtyckligt straff. Och att skriva till myndighetsinspektion. Man får inget svar. På flera år.
Folkuppror på Sergels torg! Skrik. Jubel. Knytnävar. Folket hade fått nog. Nog med hotad inrikessäkerhet. …
Barn brer för tjockt – ett problem med smörgåsar i världsklass Det är med stor lättnad jag läser VD:ns lugnande ord om att barnen på Hagvidsons förskolor inte svälter – de brer bara lite för entusiastiskt smör. Vi får höra …
Misslyckat och hemsk trafikservice!!! Uppsalapendeln och Nobina, monopolföretag spelar just nuteater …
Under himlens ålderdom, där stjärnor vakat tyst, Går Elon, furste över stål och gnistor, i sin dystra dyst. Fjorton liv han fostrat, men ingen famn gav ro, …
Hörrn', samlas kring härden, ungar, så skall jag berätta eder en märklig saga – om den stora friheten, om elevdemokratin! Ja, så sade de: "Jubla, ni unga själar, ty nu är friheten er!" …
Missnöje med erhållen service. Ett felaktigt överförande av betyg från en institution ansluten till …
Välstånd åt alla, ropas det från talarstolar och skrifter! Föreställ dig ett rike där penningen icke längre räknas som väsentlig. Där de som hava mycket förväntas giva av sitt överflöd till dem som intet hava – allt i empatiens och …
Demokratins triumf Ett tåg rusar fram, okontrollerat, som en budgetproposition i valår. …
There is a country, not in a fairy tale, not in a dystopian world – but here, among us, on this earth. A country where companies are not only allowed, but expected, to trade with people's private information. Where every citizen's social security number, income and home address can be searched with a few simple button presses. No, this is not something from a book by Kafka, nor is it an excerpt from Orwell's visions. This country is real. It is home to millions – over ten million souls – and you, yes you yourself, may belong there. Here, personal information is no longer personal. It belongs to the system. It is a commodity. Something that can be used, disseminated, analyzed – by actors like Eniro, Ratsit, Hitta and other like-minded people. All under a name that is often pronounced with reverence: "democracy". So say goodbye to the private. Here you are not an individual with integrity – you are an entry in a register. A document in an archive. One click away.
Oh, I say, the building is burning over there, the fire engines roll slowly, towards the fire station gate. But when they saw the dragon fire, the big, glowing stove, they backed up quickly, as if scared of an invisible lost person. A fire engine happened to hit a car on the road, one was injured, but the firefighters secretly got away. Then, with the cars in reverse, they returned in a hurry, to the fire station that was already in the throes of the fire. They said they had saved a cat, how much of a pay rise it would give, but the boss he didn't answer, his soul was already grave. He walked outside the body, among rubble and stone, a ghost of leadership in a building that has long since disappeared. Oh, the fire station in blazing light, big flames that swallow up all noise. A few brave men try with a gentle hand, to save a cat that is stuck in a tree sometimes. But the cat, it doesn't want to, it wants to play more, although help is near, it doesn't want to go down. The firefighters say, "We just wanted to save a friend," but the fire it grows, it still devours everything. Oh well, the fire station is now just ash and smoke, the cat climbs down, without any help in its search. And here the firefighters sit, thoughtful and silent, with memories burning, although the flames are now bright.