I fyra dagar hade jag hög feber på 41,6 som inte gick ner ens med Alvedon. Under de här fyra dagarna åt jag absolut ingenting, jag hade ingen aptit. Jag hade inte bara svårt att gå – jag orkade knappt ens resa mig ur sängen. Samtidigt hade jag kraftig hosta och halsont. Jag är inte en person som besöker akuten i onödan, men den här gången mådde jag verkligen dåligt. Efter flera telefonsamtal och ett besök på akuten blev jag skickad akut till S:t Görans. Jag bad en vän köra mig dit. Och där förstod jag vad dålig service... verkligen betyder. I receptionen blev jag bemött väldigt bra, det kan jag inte klaga på, men vårdpersonalen var “gudabenådade” på sitt eget sätt. De placerade mig vid en passage där det dragit kraftigt, medan jag hade 41 graders feber… jag frös något fruktansvärt. Jag bad personalen om en filt tre gånger, men fick bara löften – ingen filt. En sjuksköterska satte ett dropp och sa att jag snart skulle flyttas till ett rum, men det hände förstås inte. När droppet tog slut försökte jag kalla på personalen för att de skulle ta bort det, eftersom det var otroligt obekvämt att ligga så. Fyra gånger lovade de att komma, men ändå blev jag lämnad med ett tomt dropp i två timmar. Och det var inte direkt mycket patienter där – tvärtom. Personalen satt samlade i sitt rum, och jag såg allt eftersom jag låg vid passagen. De hade det trevligt… varje gång jag bad om hjälp såg jag bara totalt ignorans, som om jag inte ens fanns där. En läkare kom, tittade på proverna och sa att jag hade en akut virusinfektion, och klockan tre på natten sa hon att jag skulle åka hem. Är ni seriösa? Jag kunde knappt resa mig ur sängen, och ändå skickade de hem mig, efter att bara ha gett mig saltlösning och Alvedon. Nu skriver jag recensionen dagen efter denna hemska upplevelse på S:t Göran och jag har fortfarande feber. Jag vet inte om jag bara hade “tur” att hamna på just ett sådant fruktansvärt arbetspass, eller om det är så här på alla sjukhus?